Stenarna vid älven    
Tillbaka     Text; Åke Salmi    
           
   
I tid är vägen lika lång, som då från skolan hem du gick.
Nu bilen milen slukar kvickt, milen elva är som endast en.
Med ögat mitt jag sett, så länge som jag minns,
du ofta hem från skolan smet, av stegens stil jag visste.
Lagens arm dock annat hötte.
 
Att komma hem på något vis, är alltid lika kärt och vant
Vid älvens strand dy vyssjats har, av både mor och far.
Med forsens brus och visa, du minns din barndomstid.
Ej tvekan alls, där din tanke är, där bör du reda bo.
Din själ nu irrar omkring, mellan städer och byar du far.
Bo i Pajala är säkert trist, jag tror att du tänker; ja men visst.
Hemma är M och polo, här råder trivsel och tvist.
   
           
      091105