Proteststorm mot giftet / Tervaharjut        
    Även vi har tydligen våra gränser        
             
    Text: Reino Larsson        
Tillbaka  
Vi är ganska stillsamma människor här i bygden, men det finns
gränser även för oss. Besprutningen av våra skogar med
hormoslyr nådde den gränsen år 1983. Idag känner alla till giftets
farlighet, då var det inte så tydligt för alla, eller så styrdes de av
andra intressen.
 
Genom att söka dispens ville Domänverket kringgå förbudet mot gift-
besprutning. Stora skogsområden hade redan besprutats och
återverkningar på människors hälsa börjat bli synliga. Inget som direkt
kunde bevisas ha samband till hormoslyret, men onda aningar fanns i
luften. Många som hade jobbat med giftet i skogen drabbades av cancer.
Ovetandes om dess farlighet handskades det väldigt oförsiktigt med giftet.
Några besprutare berättade att handskarna och kläderna ofta var blöta
av giftet.
Det hade till och med hänt att de lekt med giftet och sprutat på varandra.
Han som sade det till mig avled i cancer några år senare. Genom en
massiv namninsamling i vilken 40% av kommunens befolkning sa nej till
Domänverkets dispensansökan, och därmed också nej till giftet, fick de
styrande att böja sig. Folkopinionen hade visat sin makt. De 3722 namnen
resulterade att kommunfullmäktige beslutade med 21 rösters övervikt mot
19 att rekommendera Länsstyrelsen avslå dispensansökan.
 
Idag, med facit i hand, är det bara att konstatera att beslutet var riktigt.
Det hade inte blivit så om inte folket hade engagerat sig så helhjärtat i
saken. Det hade inte heller blivit så om inte de förtroendevalda, just
från vår by, hade väckt opinionen. Någon röstade med sina väljare,
emot sin egenövertygelse. Eloge åt sådana politiker!