Förlorade allt
och vann en guldgruva
       
        Text: Reino Larsson        
        En gång i tiden skrev jag så här ...        
                Fortsätt
                 
       
En gång vann jag högvinsten,
jag blev anställd av staten och trodde
att jag satt på en säker stol.
Jag hade villa, vovve,
men ingen Volvo,
utan en SAAB.
Jag umgicks nästan bara i jobbet,
kollegorna var mina vänner.
De fanns i öst och i väst,
i syd och i nord.
 
Jag var en så kallad chef
och hade stjärnor på axlarna.
De som hade färre,
eller inga stjärnor alls
såg upp till mig.
De som hade fler
bockade jag för.
 
Vi var på kurser och konferenser,
festade och levde om.
Vi snackade jobb jobb jobb
och inbillade oss ...
att vi hade kul.
När promillena steg
så dansades det vilt.
Vilda kvinnor och sång
gaggades det om.
 
Tillbaka på jobbet
pratades det ...
om samma kvinnor,
samma sång ...
och nästa fest!
Vi var viktiga,
till gränsen på utvalda.
Jag umgicks med dem ...
som var lika viktiga.
 
Så kom EU och det gamla
gällde inte mer!
Det blev avsked och a-kassa
på löpande band.
Jag miste mina kollegor
och förlorade allt.
Men jag vann tid
och fick en ny chans.
 
Nya möjligheter öppnades och
jag fick pröva mina drömmar.
Jag vann nya vänner,
enkla, trasiga, oviktiga ...
Jag trivdes med dem
och började samla.
Jag hade gått i en guldgruva,
utan att se guldet.
Nu känner jag mig viktigare ...
än någonsin!