Norrbotten 1944.            
090626     Min fars beredskap       Text: Håkan Andersson, Örebro    
Tillbaka                  
      Se fler bilder från beredskapstiden Här...            
     
Min far vpl 386 Andersson Inge kom från Kyrketorp, ett hemman
i Tångeråsa socken i Närke. Han var 28 år, arbetade med lantbruk,
snickrade och tog andra påhugg i socknen. Breven han skickade
hem var till fästmön Karin som han träffat 1942.
 
Hösten 1944 stod I3 Örebro på tur med att kallas in , Norrbotten
och Tornedalen var då ett storpolitiskt centrum. Regementets stab,
I och III bataljonen kallades in till tjänstgöring. Därav kom han och
regementet att hamna i Tornedalen för att försvara Sverige. Ingen
visste hur det skulle gå nu när Finland slutit fred med Ryssland och
brutit med tyskarna, sina forna vapenbröder.
 
Måndagen 21 aug. 1944 kom inkallelsen till tjänstgöring på I
skyttekompaniet I 3 som han tjänstgjort vid 4 gånger tidigare under
beredskapen. Inryckningen skedde vid Murar Gården en mil sydost
om Örebro. Depån som de haft från hösten 1940. Två dagar senare
hade 205 man ryckt in och utrustats, hästar mönstrats in och övrig
utrustning tagits ut ur förråden. 24 aug. kl.23.58 avgick tåget med
min fars kompani, ett tåg hade tidigare avgått kl. 19.22 innehållande
regementets stab. Om alla kände till var de var på väg och om fler
tåg avgick är okänt. 43 timmar senare är man framme i Övertorneå.
 
26 aug. Efter avlastningen, avmarsch mot Ekfors.
Min far skriver hem:
” vi kom hit kl. 5 i morse så vi har inte sovit mycket, men vi
ligger i baracker den här gången, den bästa förläggning vi haft.
Har blivit kusk den här gången, en man skadade ögat på upp-
resan.”
 
Regementets stab och I bat. hade sin förläggning i Ekfors,
regementets 3 kompani avgick direkt från Övertorneå till Pajala vid
framkomsten. III bat. förläggs i Armasjärvilägret.
 
Ekforslägret ska ha bestått av 180 baracker, enligt uppgifter jag hittade
i krigsarkivet.
 
Södag 3 sept. Idag har vi sett en fotbollsmatch mellan plutonerna.
 
5. sept. Jag har stallvakt i natt, här är bra ordnat, det finns både
kamin och elektrisk värme i stallkammaren.
 
Den 9 sept. skriver min far hem;
"Vi har nu flyttat ca.12 mil norr om Pajala, vad platsen heter vet
jag inte än men vi ska ligga här och mota tyskar så att de inte
går in i Sverige när de drar från Finland mot Norge. Här regnar
det så det är inget trevligt heller"
 
Det var  i Muonionalusta som de hamnat, här blev de förlagda i tält
20 man i varje;
" det är trångt i tältet bara att krypa in till sin plats och sova"
skriver han hem. Platsen för förläggningen var förmodligen  använd
tidigare av andra förband som de avlöste, då han skriver;
" vi har enkla stall med tak och en bom mellan hästarna"
 
8-9 sept. Kompaniet ordnar förläggning och gräver luftskyddsgroppar,
samt har övningar i posttjänst.
 
11-14 sept. Dagarna används till att förbereda evakueringen av den
finska civilbefolkningen.
 
 

 

 
 
Efterlyses!
 
"Finns det någon i M-polo som
har en bild på M-polo skans
eller forten som Åke Salmi
kallade dem?
Blev lite snopen
när de inte fanns kvar,
i Värmland får de inte riva
dem för lokalbefolkningen"

E-post till Håkan

.

   
     
16 sept. Hjälper 13 brokompani att lasta av materiel i Muoniovaara,
de började 20.00 och höll på hela natten. En av de händelser som min
far brukade berätta om;
" hur de bar båtarna i mörkret ned till stranden av älven".
 
17 sept. Söndag. Lagning av vägar mm. Vägen till Muoniovaara går
över två myrar och krävde stora reparationsarbeten bl.a. byggdes
kavelbroar och andra förstärkningar av vägen.
 
18-19 sept. Fältskjutningar mm.
 
20 sept. 5 finska militärer kom under natten till kompaniet och fördes
bakåt. Vid förhör framkom att de kommit i delo med tysk militär och
uppmanats till att fly till Sverige.
 
Evakueringen började den 22 sept. en fredag.
 
Reveljen gick redan 02.00 den första dagen. I 12 dagar pågick sedan
evakueringen med färjor över Muonioälv. 200 hästar, 1400 kor kom
på så vis över älven. 20-30st kunde man lasta åt gången.
Många ton med ägodelar, och många människor;
 
" här existerar varken lördag eller söndag, för nu har evakueringen
börjat här är livlig trafik av lastbilar just nu. I vanliga förhållanden
är det nog inte så ofta det kör några bilar på de här dåliga vägarna.
Jag var igår och körde möbler åt finnarna, från färjan upp till
skogen.  Så de får det nog inte så lätt att hitta sina tillhörigheter" 
skriver han den 24/9
 
Samma dag skriver han också;
" en gammal gubbe som kom över med färjan, han kom inte så lång
bit förrän han föll omkull och dog. Han tålde nog inte påfrestningen
att lämna sitt land."
Om samme man kan man läsa i meddelanden som skickades mellan
kompaniets stab och regementsstaben i Pajala. Det är en händelse som
min far berättade om många gånger.
 
Han skriver också om att det är dåligt med mat, Kompaniets kök gjorde
även mat till de finska djurskötarna, därför blev väl portionerna små.
Kokgruppchefen och hans kockar hade 20 man till hjälp för att klara
av sin uppgift. Men bara evakueringen var över så räckte maten till,
skriver han. 
 
1 okt. "Vi får köra mat tre gånger om dagen till 12 man vid kofållan
i Muoniovaara. Idag vackert väder."
 
Den 3 oktober slutade evakueringen i Muoniovaara enligt krigsdagboken.
 
4 okt. Började kompaniet med byggandet av ett magasin och instuvning
av de evakuerades ägodelar. I pluton bygger en bod i Muoniovaara man
river även kofållan i Muoniovaara.
 
Den 5 okt. " har snart legat på rygg i tre dagar och inte lagt 2 strån
i kors. Här har vi full vinter nu i morse var marken vit och några
köldgrader" snön försvinner.
 
8 okt. "Söndag ingen tjänstgöring, Vackert väder idag men det har
snöslaskat i två dagar, besöker kyrkan på kvällen".
     

-

.

Urklippen
Åke Salmi
   
      9 okt. komp. Förflyttas kompaniet till Moudoslompolo 200 meter från
kyrkan;
"en torrare plats än den vi låg på tidigare. Vi har tältet fullt av ungar,
ligger intill skolan”
kan man läsa i brevet hem.
 
15 okt. "Var på dans i en liten lokal, mest grabbar, ett tiotal flickor".
Mellan den 10-24 okt. arbetade kompaniet med instuvning av finsk mtrl,
befästningsarbeten, boden i Muoniovaara inspekterades. Man hade även
skjutövningar mm.
 
25 okt kompaniet förflyttas till Kuivakangas.
Om resan ned brukade han berätta:
"att det enda vi såg var skorstensmurarna som stod kvar i resterna
av de nedbrända husen på den finska sidan av älven."
Han blev inte vittne till några strider på den finska sidan av älven.
 
Den 28 okt. Ilastning i Övertorneå för hemtransport till Örebro.
Tyskarna passerade och brände Muonio de sista dagarna i oktober,
då satt min far och hans kompani på tåget på väg hem till Örebro.
 
1/11 Min far är hemma i Kyrketorp och hämtar varmare kläder,
det var sommar när han ryckte in.
 
2/11 MUCK kl. 06.30
 
Dagboken är gjord på min fars brev hem och anteckningar från
kompaniets krigsdagbok. Det var fler militära förband som deltog
i evakueringen, förlagda till Muodosolompolo med omnejd.

..........................

Den som vet något kan höra av sig.

Håkan Andersson          019-237031   E-post..     
Stortorp 219
705 95 Örebro