Min far vpl 386 Andersson Inge kom från Kyrketorp, ett hemman

i Tångeråsa socken i Närke. Han var 28 år, arbetade med lantbruk,

snickrade och tog andra påhugg i socknen. Breven han skickade

hem var till fästmön Karin som han träffat 1942.

 

Hösten 1944 stod I3 Örebro på tur med att kallas in , Norrbotten

och Tornedalen var då ett storpolitiskt centrum. Regementets stab,

I och III bataljonen kallades in till tjänstgöring. Därav kom han och

regementet att hamna i Tornedalen för att försvara Sverige. Ingen

visste hur det skulle gå nu när Finland slutit fred med Ryssland och

brutit med tyskarna, sina forna vapenbröder.

 

Måndagen 21 aug. 1944 kom inkallelsen till tjänstgöring på I

skyttekompaniet I 3 som han tjänstgjort vid 4 gånger tidigare under

beredskapen. Inryckningen skedde vid Murar Gården en mil sydost

om Örebro. Depån som de haft från hösten 1940. Två dagar senare

hade 205 man ryckt in och utrustats, hästar mönstrats in och övrig

utrustning tagits ut ur förråden. 24 aug. kl.23.58 avgick tåget med

min fars kompani, ett tåg hade tidigare avgått kl. 19.22 innehållande

regementets stab. Om alla kände till var de var på väg och om fler

tåg avgick är okänt. 43 timmar senare är man framme i Övertorneå.

 

26 aug. Efter avlastningen, avmarsch mot Ekfors.

Min far skriver hem:

” vi kom hit kl. 5 i morse så vi har inte sovit mycket, men vi

ligger i baracker den här gången, den bästa förläggning vi haft.

Har blivit kusk den här gången, en man skadade ögat på upp-

resan.”

 

Regementets stab och I bat. hade sin förläggning i Ekfors,

regementets 3 kompani avgick direkt från Övertorneå till Pajala vid

framkomsten. III bat. förläggs i Armasjärvilägret.

 

Ekforslägret ska ha bestått av 180 baracker, enligt uppgifter jag hittade

i krigsarkivet.

 

Södag 3 sept. Idag har vi sett en fotbollsmatch mellan plutonerna.

 

5. sept. Jag har stallvakt i natt, här är bra ordnat, det finns både

kamin och elektrisk värme i stallkammaren.

 

Den 9 sept. skriver min far hem;

"Vi har nu flyttat ca.12 mil norr om Pajala, vad platsen heter vet

jag inte än men vi ska ligga här och mota tyskar så att de inte

går in i Sverige när de drar från Finland mot Norge. Här regnar

det så det är inget trevligt heller"

 

Det var  i Muonionalusta som de hamnat, här blev de förlagda i tält

20 man i varje;

" det är trångt i tältet bara att krypa in till sin plats och sova"

skriver han hem. Platsen för förläggningen var förmodligen  använd

tidigare av andra förband som de avlöste, då han skriver;

" vi har enkla stall med tak och en bom mellan hästarna"

 

8-9 sept. Kompaniet ordnar förläggning och gräver luftskyddsgroppar,

samt har övningar i posttjänst.

 

11-14 sept. Dagarna används till att förbereda evakueringen av den

finska civilbefolkningen.

 

Efterlyses!

 

"Finns det någon i M-polo som

har en bild på M-polo skans

eller forten som Åke Salmi

kallade dem?

Blev lite snopen

när de inte fanns kvar,

i Värmland får de inte riva

dem för lokalbefolkningen"

E-post till Håkan

.

16 sept. Hjälper 13 brokompani att lasta av materiel i Muoniovaara,

de började 20.00 och höll på hela natten. En av de händelser som min

far brukade berätta om;

" hur de bar båtarna i mörkret ned till stranden av älven".

 

17 sept. Söndag. Lagning av vägar mm. Vägen till Muoniovaara går

över två myrar och krävde stora reparationsarbeten bl.a. byggdes

kavelbroar och andra förstärkningar av vägen.

 

18-19 sept. Fältskjutningar mm.

 

20 sept. 5 finska militärer kom under natten till kompaniet och fördes

bakåt. Vid förhör framkom att de kommit i delo med tysk militär och

uppmanats till att fly till Sverige.

 

Evakueringen började den 22 sept. en fredag.

 

Reveljen gick redan 02.00 den första dagen. I 12 dagar pågick sedan

evakueringen med färjor över Muonioälv. 200 hästar, 1400 kor kom

på så vis över älven. 20-30st kunde man lasta åt gången.

Många ton med ägodelar, och många människor;

 

" här existerar varken lördag eller söndag, för nu har evakueringen

börjat här är livlig trafik av lastbilar just nu. I vanliga förhållanden

är det nog inte så ofta det kör några bilar på de här dåliga vägarna.

Jag var igår och körde möbler åt finnarna, från färjan upp till

skogen.  Så de får det nog inte så lätt att hitta sina tillhörigheter" 

skriver han den 24/9

 

Samma dag skriver han också;

" en gammal gubbe som kom över med färjan, han kom inte så lång

bit förrän han föll omkull och dog. Han tålde nog inte påfrestningen

att lämna sitt land."

Om samme man kan man läsa i meddelanden som skickades mellan

kompaniets stab och regementsstaben i Pajala. Det är en händelse som

min far berättade om många gånger.

 

Han skriver också om att det är dåligt med mat, Kompaniets kök gjorde

även mat till de finska djurskötarna, därför blev väl portionerna små.

Kokgruppchefen och hans kockar hade 20 man till hjälp för att klara

av sin uppgift. Men bara evakueringen var över så räckte maten till,

skriver han. 

 

1 okt. "Vi får köra mat tre gånger om dagen till 12 man vid kofållan

i Muoniovaara. Idag vackert väder."

 

Den 3 oktober slutade evakueringen i Muoniovaara enligt krigsdagboken.

 

4 okt. Började kompaniet med byggandet av ett magasin och instuvning

av de evakuerades ägodelar. I pluton bygger en bod i Muoniovaara man

river även kofållan i Muoniovaara.

 

Den 5 okt. " har snart legat på rygg i tre dagar och inte lagt 2 strån

i kors. Här har vi full vinter nu i morse var marken vit och några

köldgrader" snön försvinner.

 

8 okt. "Söndag ingen tjänstgöring, Vackert väder idag men det har

snöslaskat i två dagar, besöker kyrkan på kvällen".

-

.

Urklippen

Åke Salmi

kyrkan;

"en torrare plats än den vi låg på tidigare. Vi har tältet fullt av ungar,

ligger intill skolan”

kan man läsa i brevet hem.

 

15 okt. "Var på dans i en liten lokal, mest grabbar, ett tiotal flickor".

Mellan den 10-24 okt. arbetade kompaniet med instuvning av finsk mtrl,

befästningsarbeten, boden i Muoniovaara inspekterades. Man hade även

skjutövningar mm.

 

25 okt kompaniet förflyttas till Kuivakangas.

Om resan ned brukade han berätta:

"att det enda vi såg var skorstensmurarna som stod kvar i resterna

av de nedbrända husen på den finska sidan av älven."

Han blev inte vittne till några strider på den finska sidan av älven.

 

Den 28 okt. Ilastning i Övertorneå för hemtransport till Örebro.

Tyskarna passerade och brände Muonio de sista dagarna i oktober,

då satt min far och hans kompani på tåget på väg hem till Örebro.

 

1/11 Min far är hemma i Kyrketorp och hämtar varmare kläder,

det var sommar när han ryckte in.

 

2/11 MUCK kl. 06.30

 

Dagboken är gjord på min fars brev hem och anteckningar från

kompaniets krigsdagbok. Det var fler militära förband som deltog

i evakueringen, förlagda till Muodosolompolo med omnejd.

..........................

Den som vet något kan höra av sig.

Håkan Andersson          019-237031   E-post..     

Stortorp 219

705 95 Örebro