Idén till Hemvändardagar i Muodoslompolo hade väckts av

Dagny Siekas under vintern 1999/00. Hon hade kontaktat

Börje Keskitalo, som i sin tur kontaktade Rosa Uusitalo, för

vidare diskussion om planerna.

Som Börje sade i sitt avslutningstal, hade hans första tanke

varit efter telefonsamtalet något i stil med;

`Störa med sådant mitt i ett intressant tv-program!´

Kommittén för

Hemvändardagar ´2000

 

Börje Keskitalo

Rosa Uusitalo

Gunilla Uusitalo

Birger Siekas

Gunnar Martimo

Berit Uusitalo

Birgit Zakrisson

Reino Larsson

Hur som helst hade fröet såtts och tanken om festen släppte inte taget.

Vilken arbetsform skulle vara den bästa?Hur skulle man få kontakt

med utflyttade? Finansieringen? Programmet?..Frågorna gnagde på

och blev fler och fler.Föreningar i byn kontaktades och stödet från

dessa var entydigt positivt. Föreningars årliga bidragspengar skulle

satsas på Hemvändardagarna. En hemvändarkommitté bildades med

representanter från just föreningar plus några resurspersoner.

Arbetet kom igång så sent som i mars år 2000 med första kommitté-

mötet. Under våren samlades arbetsgruppen i Träffpunktens lokaler

(fd. Arbetsstugan) varannan tisdagskväll klockan 18.00 Många frågor

diskuterades och reviderades. Det första och tyngsta var förstås

finansieringen och marknadsföringen. När skulle hemvändardagarna

hållas och i hur många dagar? Anmälningsavgiftens storlek och vad

som skulle ingå i den föranledde mycket huvudbry. Enda syftet med

pengarna skulle vara att slutnotan gick ihop. Ingen vinstmarginal skulle

förekomma.

Anmälningsavgiften blev 150 kronor för vuxna och 50 för barn. Mat i

tre dagar skulle ingå plus allt annat i programmet. Eftersom det skulle

vara hemåtervändarnas fest så skulle nyckelordet vara, \plain\b\i

generositet.

De praktiska förberedelserna påbörjades i slutet av juni med att

kommittén besökte utflyktsmålen och checkade tider för hur länge

varje moment tog, exempelvis promenaden genom skogen till Sovintokivi.

Sedan samlade vi ihop fallved då även bybor ställde upp och ställde

lastfordon till förfogande. Många sponsrade färdig ved som skulle

användas till grilleldar. Det bakades på f. Arbetsstugan som aldrig förr.

Bröd och kakdoften spred sig över byn, det bakades i tusental. Inte

sjusorters, men väl kakor med minst sju olika namn; nämligen

Mettäkakkoja, Kangoskakkoja, Kustaavankakkoja..

Ett digert jobb var att pula ihop ett program där inte aktiviteterna krockade

för mycket. Samtidigt var det ofrånkomligt att paralellplacera punkter i

programmet. Gästerna skulle få boka in sig på utflykter, tävlingar,

seminarier eller bara umgås. Det visade sig att många hade svårt att

välja mellan två eller flera goda ting, trots att arranggörena försökte att i

görligaste mån sära på de attraktivaste inslagen. Sådant är svårt, att pussla

ihop smak och intressen till allas belåtenhet.Det gällde också att anpassa

tiderna för uppträdanden och framträdanden för gästande aktörer,

men med ett trevligt sätt och en bra telefonröst verkade allting lösa sig.

Upptagna och efterfrågade personer sa sig till slut prioritera högst våra

hemvändardagar, och kom på tider som vi föreslog. Någon enstaka

dubbelbokning av samma person åsamkade bara ett gott skratt till syvende

och sist.Timmarna innan festen skulle börja och festplatsen öppnas var nog

de mest hektiska och effektivaste. De sista vecken rätades ut, såväl på

festborden som på arranggörernas anleten. Festplatsen på backen, kronan

över byn, stannade upp.. och alla höll andan!

- Välkomsttalet här..

- Öppningsdagen här..

- Andra hv-dagen här..

- Tredje hv-dagen här..

- Hv-danskväll här..

- Fjärde hv-dagen här..

- Avslutningsvis här..