Hemvändardagar `2000                  
    Vem? Hur? Varför? Varför inte!                  
Text: Reino Larsson                      
                       
Tillbaka                      
   
Idén till Hemvändardagar i Muodoslompolo hade väckts av
Dagny Siekas under vintern 1999/00. Hon hade kontaktat
Börje Keskitalo, som i sin tur kontaktade Rosa Uusitalo, för
vidare diskussion om planerna.
Som Börje sade i sitt avslutningstal, hade hans första tanke
varit efter telefonsamtalet något i stil med;
`Störa med sådant mitt i ett intressant tv-program!´
               
Kommittén för
Hemvändardagar ´2000
 
Börje Keskitalo
Rosa Uusitalo
Gunilla Uusitalo
Birger Siekas
Gunnar Martimo
Berit Uusitalo
Birgit Zakrisson
Reino Larsson
   
Hur som helst hade fröet såtts och tanken om festen släppte inte taget.
Vilken arbetsform skulle vara den bästa?Hur skulle man få kontakt
med utflyttade? Finansieringen? Programmet?..Frågorna gnagde på
och blev fler och fler.Föreningar i byn kontaktades och stödet från
dessa var entydigt positivt. Föreningars årliga bidragspengar skulle
satsas på Hemvändardagarna. En hemvändarkommitté bildades med
representanter från just föreningar plus några resurspersoner.
Arbetet kom igång så sent som i mars år 2000 med första kommitté-
mötet. Under våren samlades arbetsgruppen i Träffpunktens lokaler
(fd. Arbetsstugan) varannan tisdagskväll klockan 18.00 Många frågor
diskuterades och reviderades. Det första och tyngsta var förstås
finansieringen och marknadsföringen. När skulle hemvändardagarna
hållas och i hur många dagar? Anmälningsavgiftens storlek och vad
som skulle ingå i den föranledde mycket huvudbry. Enda syftet med
pengarna skulle vara att slutnotan gick ihop. Ingen vinstmarginal skulle
förekomma.
Anmälningsavgiften blev 150 kronor för vuxna och 50 för barn. Mat i
tre dagar skulle ingå plus allt annat i programmet. Eftersom det skulle
vara hemåtervändarnas fest så skulle nyckelordet vara, \plain\b\i
generositet.
De praktiska förberedelserna påbörjades i slutet av juni med att
kommittén besökte utflyktsmålen och checkade tider för hur länge
varje moment tog, exempelvis promenaden genom skogen till Sovintokivi.
Sedan samlade vi ihop fallved då även bybor ställde upp och ställde
lastfordon till förfogande. Många sponsrade färdig ved som skulle
användas till grilleldar. Det bakades på f. Arbetsstugan som aldrig förr.
Bröd och kakdoften spred sig över byn, det bakades i tusental. Inte
sjusorters, men väl kakor med minst sju olika namn; nämligen
Mettäkakkoja, Kangoskakkoja, Kustaavankakkoja..
Ett digert jobb var att pula ihop ett program där inte aktiviteterna krockade
för mycket. Samtidigt var det ofrånkomligt att paralellplacera punkter i
programmet. Gästerna skulle få boka in sig på utflykter, tävlingar,
seminarier eller bara umgås. Det visade sig att många hade svårt att
välja mellan två eller flera goda ting, trots att arranggörena försökte att i
görligaste mån sära på de attraktivaste inslagen. Sådant är svårt, att pussla
ihop smak och intressen till allas belåtenhet.Det gällde också att anpassa
tiderna för uppträdanden och framträdanden för gästande aktörer,
men med ett trevligt sätt och en bra telefonröst verkade allting lösa sig.
Upptagna och efterfrågade personer sa sig till slut prioritera högst våra
hemvändardagar, och kom på tider som vi föreslog. Någon enstaka
dubbelbokning av samma person åsamkade bara ett gott skratt till syvende
och sist.Timmarna innan festen skulle börja och festplatsen öppnas var nog
de mest hektiska och effektivaste. De sista vecken rätades ut, såväl på
festborden som på arranggörernas anleten. Festplatsen på backen, kronan
över byn, stannade upp.. och alla höll andan!
               
 
- Välkomsttalet här..

- Öppningsdagen här..

- Andra hv-dagen här..

- Tredje hv-dagen här..

- Hv-danskväll här..

- Fjärde hv-dagen här..

- Avslutningsvis här..