Hemvändardagarna    
     
Öppningsdagen
Torsdag 20 juli 2000
   
           
Nästa dag..

Tillbaka

   
Muodoslompolo Hemvändardagar öppnades kl 16.00
 
Molnen över himlen skingrades ut mot horisonten, likt draperiet på Dramaten,
för att bereda plats för den stora stjärnan, Solen i detta fall. Efter veckor av regn
kom den fram, just idag. Folk började komma strax före klockan fyra på
eftermiddagen. Kända ansikten, traktens folk. Okända ansikten,
fjärran folk. Alla med ett leende på läpparna. Handslag och bamsekramar,
skratt och tårar - samma folk! Kön till receptionen med namnbrickor och
matkuponger växte snabbt. Ansikten som frågetecken, förväntansfulla, irriterade,
överseende, trötta ansikten.. Snälla, och kön bara svällde åt alla håll.
På annat håll väntade man, undrade vad som pågick, eller inte pågick?
Gästerna skulle välkomnas och tal skulle hållas, flaggorna vajade.
Snart skulle gudstjänsten i kyrkan börja.. Någon sade där bakom alla huvuden;
Avbryt inskrivningen och alla ska ut till flaggstången bakom fd. Arbetsstugan.
Så blev det. Ett, två, tre ekade högtalaren och folket lystrade till. Människor i
finkläder, andra mer ledigt klädda, alla lika fina. Solen belyste estraden,
barnen tystnade.. alla lyssnade.Rosa Uusitalo höll välkomsttalet och sången
om vår vackra Tornedal ekade över byn.
 
Gunilla Uusitalo informerade gästerna om de praktiska under kommande dagar.
Med så många människor församlade kräver det en hel och fungerande organisation
att allt ska flyta till allas belåtenhet.
Vår pensionerade domprost Lennart Malmström höll en speciell gudtjänst för
hemvändarna. Kyrkan var fullsatt till sista sittplats och man undrade vilka minnen
och tankar denna stund väckte i de församlade. Många av dem hade både döpts
och konfirmerats här, många hade säkert också blivit vigda i denna kyrka,
och kanske av samma präst. Sinnestämningarna speglades kanske bäst av den
ohämmade sånglusten. Sällan har psalmerna fått taket att knaka,
som det tycktes göra nu. Allsången efter kyrkobesöket trimmade in feststämningen
till en optimal nivå. Under Gunilla Lindstedts ledning ljöd tonerna igen,
men nu ute i det fria. Mot kvällen tog grilleldarna vid och en mysig gemenskap
uppstod bland de kvarvarande. Den rödaktiga aftonsolen från norr,
det tropiskt varma vädret och myggens frånvaro fångade in varje själ som satt på
de enkla plankorna runt de fyra eldarna. Vassa pinnar stacks i korvar, stektes,
fläktes... smektes av dansande flammor.
Munnar mättades, magar våndades, medan flottet flödade. Det var fest med sans,
det var glädje blandad med minnen, nostalgi. Kvällen kröntes i den sena timmen
då trubaduren Göran Saari anlände. Han kom fjärran ifrån, han hade bråttom hit
till sin barndomsbygd. Han ville ge den sin sång...
och Solen ville inte lägga sig den kvällen.
   
           
--------------------