Hemvändardagarna    
     
Tredje dagen
Lördag 22 juli 2000
   
           
Nästa dag..

Tillbaka

   
Vädret var med oss igen och utflykten till Mellavaara och Sovintokivi (Fredens sten)
blev en upplevelse för de trettiotalet deltagande. Peter Keskitalo guidade och gav en
historik om den sägenomspunne stenen. Den är stor som ett litet hus och vilar på tre
mindre stenar så att man åtminstone tidigare kunde krypa under den.
Grillning vid torvkåtorna på norra stranden av den mäktiga sjön Naankijärvi.
Som en smörklick på allt detta bjöd bröderna Leif och Mikael Tjäder på en båttur
runt sjön för hågade. En underbar upplevelse säkert för många när vädret var perfekt
med värme, vind och spegelblankt vatten.
 
Samtidigt föreläste fd. skolinspektören Nils Slunga om tiden med Arbetsstugor.
Flickornas sovsal var återigen fullsatt till sista stol och pall. Den tryckande värmen
kändes tidvis outhärdlig men med öppna fönster och korsdrag kunde folket pusta ut.
Det var ett mycket uppskattat och intressant inslag, särskilt för dem som hade varit
med på den tiden.Diskussioner uppstod och frågan om arbetsstugornas roll i Norrbotten
vändes och vreds.
Till slut fick seminarieordföranden Börje Keskitalo avbryta sittningen för att folk skulle
hinna få lite luft innan nästa föreläsare tog vid.En liten miss i planeringen dök plötsligt upp!
Barnboksförfattaren Mona Mörtlund kom, men alla barnen var nere på fotbollsplanen
och spelade fotboll. Men sådant löser man snabbt med god vilja och flexibilitet. Mona
började en timme senare och barnen samlades som fåren kring herden.
 
Idag bjöd Rajamaa på husets specialitet, den egenkomponerade renskaven med potatis,
och de goda dofterna belägrade festplatsen. Kön växte snabbt utanför utspisningstältet.
Återigen kom Göran Saari med det svarta notstativet och ställde det på asfalten framför
det röda vackra trähuset med de vita pelarna vid ingången. Huset som en gång inrymde
40 livliga barn.Folk samlades runt honom allt eftersom de ätit färdigt. Matsmältningen
började arbeta och Göran sjöng, och sjöng.. och sjöng.Människor trängdes, fler stolar
hämtades ut och ställdes där plats ännu fanns. Stämningen blev speciell framför
fd. Arbetsstugan, fd. Skolhemmet, Träffpunkten.. framför huset med många namn och
många funktioner genom tiderna. Känslan för hembygden, barndomsbygden, växte,
värmde i varje åhörare, och när sången om `Din by och min by´ , specialtexten om
Muodoslompolo ekade runt mot de röda väggarna, då var stämningen andaktlig,
luften stod stilla...Någon vände ansiktet mot sidan och torkade blygt bort en och
annan tår.
Mellan sångerna drog Göran upp sin publik ur de djupa tankarna med skrattkittlande
tornedalshumor. Leendena kom fram och nästa sång tog vid.
 
Bastutävlingen avgjordes med en finalomgång. Kvinnor tävlade mot kvinnor,
män mot män. Ångorna var brännande heta, svetten rann, skinnet sved.. Men det
var det kanske värt; Bastudrottningen och bastukungen fick, förutom äran och applåderna,
också var sin svettdroppe i glas på förgylld fot.
 
Festplatsens puls dämpades ned för att hämta nya krafter inför kvällens dans till
Signhild & Börjes sång och musik.
 
 
   
           
--------------------