Hemvändardagarna    
     
Avslutningsdagen (Fjärde dagen)
Söndag 23 juli 2000
   
           
Nästa dag..

Tillbaka

   
Folk samlades igen vid tiotiden. En del hade stövlar på sig och tätare jackor
som tålde eventuellt regn och mygg.Nu skulle man till Akamella ödekyrkogård
där det skulle hållas en svensk/finsk gudstjänst. Det var vanligt att man hade
det varje år och då kom folk både från Finland och Sverige med, med båtar
längs älven och med bilar så nära det gick att köra, resterande hundrametrarna
gick man till fots.
Vädret höll i sig, det varma och vackra. Prästen från Pajala predikade på den
höga kullen, vid branten ner mot den stilla flytande älven. Det röda staketet
runt begravningsplatsen slingrandes runt den runda toppen med de tigande
tallarna, bidrog till att bildsätta prästens budskap.Moln syntes vid horisonten
och myggorna hotfullt surrandes runt huvudena.
 
Vid festplatsen i byn förbereddes avslutningen. Resultat från tävlingar
sammanställdes och poäng räknades. Vinnare utsågs och diplom skrevs ut.
Folk började återvända från utflykten, gäster gick runt på festplatsen och
väntade på maten. Lasse bjöd på en härlig laxsoppa. Avskedets måltid, tänkte
nog många, och så kändes det.Möjligen var det delvis inbillning, men leendena
som suttit på folks anleten i dagar tycktes stelna till. Vemodets slöjor svävade
över byn.
Ett litet regnmoln rensade luften just vid avslutningstalet och drog vidare.
Festyran började lägga sig.Alla samlades framför det ståtliga röda huset på backen.
Högtalarna trimmades in. Solen belyste återigen scenen med full effekt. Den
ofrånkomliga stunden var inne.Vinnarna i de olika tävlingar fick komma fram och
hämta sina priser. Alla deltagande fick diplom. Applåderna ekade.Hemvändarnas
drottning och kung hade utsetts av Hemvändarkommittén. Ett val, som man trodde
innan skulle vara svårt, men som slutligen visade sig falla naturligt till de två.
Dagny Siekas, som hade kläckt idén och fick hjulen att rulla, valdes till; Muodoslompolo
Hemvändardagarnas Drottning! Kungen för Hemvändardagarna blev förstås trubaduren
och bygdens egen son, Göran Saari. Den outtröttlige glädjespridaren under festdagarna.
Hans specialkomponerade text och sång om byn som berörde så många.
 
Avslutningstalet var en återblick i sammandrag av hela projektet med Hemvändar-
dagar 2000. Hur och när det började och var det slutade, men också en framåtblick
och en vision om fortsättningen. En plattform mot framtiden och nya mål.
Börje Keskitalo tackade alla gäster som kommit hit och de som medverkat på ett eller
annat sätt. Stundtals tog känslorna över och rösten ville svika, men det var han nog inte
ensam om.
Hemvändarkommittén tackades för sitt arbete av gästerna genom Magnus Harander
som talesman. En insamlad present överlämnades till kommittén. Folk började skingras,
var och en åt sitt håll. Sina tankar, funderingar, känslor tog de med sig..
Och byn började så smått övergå till det normala livet igen.
   
           
--------------------