- Pssst!
- Hörde någon tissla och
tassla... undrar!
- Man vet aldrig vad och vem
som gömmer sig i det mörka.
- Gäller att vara på sin
vakt.
-
- Som du märkt
- så har du kommit till ett
rum som är helt mörkt!
- Du stängde väl dörren
efter dig?
- Här finns inga lampor,
- inga självlysande
strömbrytare
- och inga springor där
ljuset kan smyga in.
Det
totala mörkret råder här inne.
- Och eftersom du slussades
in
- så kunde du inte se vad
som finns i rummet.
- Du vet inte heller om
några andra finns här!
- Du försöker avlyssna
tystnaden,
- du spänner upp ögonen,
- du försöker känna av
rummet
- med dina utsträckta
trevande händer,
- men du vågar knappt ta
ett steg.
- Ditt viktigaste sinne
duger inte här,
- du är helt utlämnad åt
de rådande,
- mörkret och tystnaden!
- Vad gör du?
-
-(o)^(o)-
-
Vad var det??
- Tyckte du att du såg
något?
- Ett par ögon, eller..?
- Hörde du något?
- En viskning så tyst
- att den knappt hördes?
- Kände du luftdraget mot
din kind?
Vad kan
det ha varit?
- Och om du tänker efter
så..
- var det inte som om någon
lätt rörde vid din arm.
- Inbillning kanske??
- Kanske ja.
-
- Nähä!
-
- Du tvekar, men sedan blir
du säker.
- Det var något!
- Eller.. kanske du ändå
tog fel.
- Vad kan finnas här,
- tystnaden, mörkret
- och så du.
-
- Mörkret?
-
- Men det är ju inte
helt...
- ser du inte att det
ljusnar högst upp mot hörnet?
- Om du tittar riktigt noga
så..
- Visst... visst ljusnar
det!
-
- Men..
-
- Du
tänker.
- Vad
tänker du på?
- Hur det
är möjligt
- att det
skulle finnas ljus där uppe
- när
allting är stängt?
- Du har så
rätt, så rätt.
- Det kan
inte lysa i det här rummet.
- Inget ljus
kan komma in
- och det
finns inga lampor.
- Vad skulle
kunna lysa,
- varifrån
skulle ljuset komma i så fall?
-
- Men det är ljust i
hörnet, säger du.
- Men varifrån kommer
ljuset, är frågan?
- Du kan inte bara påstå
något som är omöjligt,
- sådant som du inte ens
själv tror på.
Det finns ett
fönster i rummet.
- Ähh´, är din första
tanke.
- Det kan väl inte finnas
ett fönster
- när det är alldeles
mörkt.
-
- Det finns ett fönster i
rummet.
-
- Du tar ett steg framåt,
ett försiktigt steg,
- nästan så du hasar med
foten.
- Du försöker titta runt
för att se,
- men du ser inget.
- Du kan inte se, det är
omöjligt,
- för det är ju mörkt!
- Du vet inte ens var
väggarna i rummet finns,
- du ser inga hörn.
- Finns det några väggar?
- Klart att det finns
väggar om det finns fönster.
- Är du säker på det?
- Vem har sagt att det finns
fönster?
- Men jag hörde.. att
någon sade att det fanns ett fönster.
-
- Hörde?
-
- Det är ju tyst. Hur kan du
höra något i tystnaden?
- Men jag hörde, säger du
irriterad.
- Det är ingen som sagt
något, du inbillar dig.
- Skärp dig!
-
- Men jag hörde och jag
såg.
- Du envisas med dig själv.
- Det är ingen annan här,
bara du.
- Och du låtsas prata med
någon.
- Jag låtsas inte, jag
hörde tydligt,
- säger du och höjer
rösten.
- Och varför skriker du?
- Du behöver inte tala
alls,
- dina tankar har du inom
dig.
-
- Du hörde och du såg.
Puhh! Lögnhals!
- Det gjorde jag visst! Vem
är du förresten?
- Jag? Jag är ingen, jag
finns inte.
- Vadå, "är ingen,
finns inte"! Sluta larva dig, vem
är du?
- Du är ju ensam, förstår
du inte? Ensam!
- Jag vill ut.
- Vadå, "vill
ut"? Är du dum?
- Jag vill bara ut, jag vill
inte vara här med dig.
- "Vill inte vara
här", förstår du ingenting?
- Jag förstår mer än du,
och jag vill ut, punkt slut!
- Du kan inte.
- Vadå "kan
inte"?
- Du kan inte komma ut.
- Varför inte?
- Det finns ingen dörr.
- Klart att det finns en
dörr, jag kom ju in.
- Du kom väl inte in, du
har ju alltid varit här.
- Men nu... nu får du ge
dig. Klart jag kom in.
- Gå då om du kan se
dörren. Du såg inte fönstret.
- Nej jag såg inte
fönstret för det fanns inget.
- Men du påstår att det
finns en dörr fast du inte ser den.
- Ja, jag påstår det och
jag vill ut!
Vilka är ni?
- Vem var det?
- Inte jag i alla fall.
- Vem är du?
- Jag? Jag är ingen.
- Hmm... en tok till!
- Vad sa du?
- Nej, jag sa ingenting, och
om du hörde något
- så inbillar du dig bara.
Här råder tystnad.
- Jaha. Jag visste inte.
- Var är dörren?
- Inte vet jag, det bör du
veta för du har ju kommit in,
- påstår du.
- Ja det har jag. Vilket
håll ska jag gå?
- Jag vet inte, det är du
som har kommit in.
- Jag vill ut från detta
tokarnas rum.
- Ja här finns ju bara du!
-
|